Norrköping, Conan och demoner

september 18, 2007 in Bibblan, Gamla Böcker, gästbloggare

(Denna blogpost innehåller nötter)

–> Gästbloggare: Herr Klokboks Kollektion <–

Men, oj! Den där snubben känner jag ju igen 🙂 Ja, han på den här länken, alltså. Vet ni vem han är? Han är en av de här … Mystiska Männen, som rör sig på ett bibliotek. Nej, inte en låntagare, utan en alldeles livs levande bibliotekarie (kategori: Man). De är, och varför förstår jag inte riktigt, ett minoritetsfolk. Ty biblioteken är Kvinnornas domän (en ‘kvinnodominerad arbetsplats’ som det heter så fint på kanslispråk). Äsch, det går inte att lita på Patriarkatet; släppa viktiga instanser som bibliotek till matriarkerna. Valfrid Palmgren roterar … inte alls i sin grav, ity Valfrid var kvinna.

Alfhild Mathilda Valfrid Palmgren anses vara den som en gång i tiden gav oss biblioteken; hennes arv är vad vi förvaltar. Jag undrar vad hon skulle ha tyckt om våra bibblor? (En intressant essä om Valfrid Palmgren finns i DN, här.)

Norrköpings bibliotek – ett riktigt bra sådant, och det säger jag inte bara därför att jag spenderade i stort sett varenda gympalektion där (eh … oops) – har alltså boktips på video. Istället för att läsa text så hör man en röst – Olas röst i det här fallet. Vilket i alla fall jag tycker är en rätt skoj idé. Osis för oss att vi inte var först med den, men men …

Nu är det väl inte riktigt så att vi ligger efter här. Tvärtom. Vi närmar oss bara framtiden från ett annat håll.

Med Monty Pythons ord – ‘and now to something completely different’ – hastar jag således denna morgon vidare till Conan bibliotekarien. Stackarn har visssa problem med Qdjfa-träsket. Det är inte utan att jag förstår honom; signum är mystiska ting, ibland verkar de leva sitt eget liv (kanske lever de i tomrummet bakom böckerna?*). Jag drog mitt lilla strå till stacken och föreslog en approach, få se om det uppmärksammas. Jag undrar det, ja … För i bloggbruset kan ingen höra dig skrika. Inte ens om du är bibliotekarie (okej då, jag är bara en assistent, men vet ni vad? Well, see if I care.)

På Humaniorabloggen uppmärksammades också nyligen – den 17:e september – Hildegard av Bingen (1098-1179), helgon, visionär, mystiker och en av de här irriterande granden i ögat på gammelgubbar. Vad skulle Hildegard tycka om våra bibblor, månne? Vi kanske numer lider viss brist på magiböcker, grimoirer och demonism**, men visioner lider nog ingen av oss någon brist på. För om vi vore visionslösa – skulle vi då ha fått se både RFID och boktips via web-TV?

—–
*: Jag borde inte länka så mycket i den här bloggen, för då får ni kanske uppfattningen att vi aldrig tänker släppa iväg er till resten av nätet. Ni har rätt. Med Dantes ord:

I som här inträden, låten hoppet fara!

**: okult litteratur är inte riktigt marknadsmässigt gångbar numer, när till och med ‘Clavicula Solomonis‘*** finns att ladda ner på nätet; men vi har i alla fall en ‘Övernaturligt’-hylla (Bl – Dop).

***: Salomos nycklar, enligt somliga en av de mest potenta böcker där finns med makt nog att betvinga demoner; ofta förekommande sammanblandad med ‘Ars Goetia’, eller med ett annat namn – ‘Lemegeton Clavicula Solomonis’, Salomos Mindre Nycklar. Enligt legenden/sanningen var det just den samlingen besvärjelser och skyddsformler kung Salomo använde för att fånga in Helvetets sjuttiotvå största demoner i bronskrukor.

Som en intressant bi-notering kan nämnas att demonen Asmodeus, lustens demon, lär ha lurat kung Salomo att släppa ut honom, Asmodeus. När demonen var ur krukan besatte han kung Salomo och kastade ut den verklige Salomo på en sjuttiotvå år lång vandring i öknen. När Salomo återkom var han ganska lack.

Lyckligen är Huddinge biblioteksvärld inte alldeles berövad mäktiga böcker, ty i en sökning via katalogen hittar jag något högst förbluffande. Necronomicon. Det är då för väl att Necronomicon är apokryfisk, en uppfinning av Howard Phillips Lovecraft.

… eller är den ..?