test
För snart ett år sen skrevs det här på Bibtech142 om boken Tråkiga Vykort, en exposé över en tid när färgfotografier var tillräckligt fascinerande för att få varenda liten småstad i Sverige att ta ett par bilder. Vykort, alltså. Skogås finns förevigad i boken.
Fascinationen (uhm … min fascination) för byggnader slutade för all del inte där. Bibtech142 tipsade också om Övergivna Platser. Nu är turen kommen till … Det Sanna Sverige! (Jag hittade dit via Svensk Bokhandel och en recenscion i Länstidningen i Östersund.)
För en tio år sen började två käcka gossar att cykla runt i Örebrotrakten och samla material för en kortfilm. Tanken var att dokumentera ett bortglömt Sverige, det vars yta inte är fullt så glassig som t ex Stureplan, men som finns. Överallt. Omkring oss. Projektet svällde och resulterade såsmåningom i en bok, Sverige är fantastiskt!. I anknytning till boken lades också en hemsida upp med en bildbank över Sveriges bortglömda fasader.
Jodå, Huddinge finns med. Här är kommunhuset. Skogås finns inte med (ännu), men det finns en massa annat göttigt; en vägg i Bromma, t ex, eller Zinkgruvans minilivs.
Sverige är inte enbart postens Star Trek-inspirerade glasark, Stureplans trendighet eller … ja, Skogås biblioteks moderniteter. Det är också sunk, lite lagom slitet, ibland lika tråkigt som en husgavel i Flen, en anslagstavla i Kumla och mycket, mycket annat. Ta en glutt på siten, Det Sanna Sverige.
Det är den väl värd.
Sauron jublar. Möjligen slår hen sig hårt i huvudet (eller åtminstone i ögonloben). Om hen hade tänkt på att skaffa sig tiotusen advokater i stället för tiotusen orcher skulle hen ha kunnat stämma Minas Tirith, istället för att dra igång en dyrbar och i slutänden katastrofal militär kampanj.
De rättsliga turerna kring filmatiseringen av John Ronald Reuel Tolkiens Lord of the Rings-trilogi har skruvats upp ännu ett snäpp. Som om det inte vore nog hotar storstrejk bland Hollywoods skådisar. Drömfabriken verkar snarast ha blivit en mardrömsfabrik – åtminstone för producenter. Så, medan vi släpar oss vidare utan bussar här i gamla Svedala, står hjulen snart stilla på varje filmkamera _over there_. Som om inte det vore nog riskerar filmatiseringen av Bilbo, regi Guillermo del Toro (snubben låg bakom den magnifika Pans Labyrint), att ställas in.
Darned.
Enda glädjeämnet är i så fall en liten ogudaktigt söt men lätt rostig robot …
En gång för länge sen fanns två länder som ständigt kivades. Om det ena landet visste ingen så mycket, mer än dess namn. Om det andra landet visste många desto mer. Det var ett skrämmande ofritt samhälle utmärkt och på alla sätt bra land, ett hederligt och hårt arbetande land där alla talade samma språk och alltid var övervakade höll sig till sanningen. Alla tyckte exakt likadant. Och det var ju bra, för det värsta som finns är om människor blir oense. Förstås försökte somliga att förstöra för alla andra, för det ligger i människans natur, men den sanning de här ondskefulla framförde vare n lögn. Den frihet de påstod att alla borde få var slaveri. Det krig som fördes mot dessa terrorister var i fredens namn och förresten så behövde nästan ingen veta något om det, för okunnighet är styrka. Bara man vet så mycket man behöver så är allt bra, hederligt och gott dubbelplusbra.
I landet bodde en hårt arbetande man vid namn George Smith utan namn, för vi har undersökt och kommit fram till att han aldrig har funnits. Han var olycklig … en hemsk människa. Hemsk! Han tyckte nämligen olika (men sa inget om det till någon). Han tyckte inte om sitt kära land, där han fötts och levde och åt och sov och fick god tillsyn av dem som önskade kontrollera alla medborgarnas lycka. George smith var en hemsk människa. Hemsk!
Som tur var så visste de styrande i landet hur man tog hand om terrorister hemska människor. Det värsta som finns är människor som är oense med andra, det visste landets välvilliga och ömhjärtade ledare. så därför ”tog de hand om” dem som var oense med andra.
Nu är hemska människor också oärliga i både tanke och uppsåt – men också väldigt listiga väldigt korkade. Därför dröjde det en tid innan Storebror, som alla landets medborgare kallade sin älskvärde ledare som ville allas lycka och framgång, hittade George Smith. Det var illa obra – och ännu värre blev det eftersom den hemska människan George Smith, som ville vara fri, en slav, hann snärja en oskyldig flicka i sitt nät.
Men, som i alla sagor, så fick monstret till sist bita i gräset och alla levde lyckliga i alla sina da’r …
– – – – –
Lästips: 1984, av George Orwell.
Ovanstående lilla saga är förstås inspirerad av den nyss nämnda romanen. Orwells samhällskarikatyr har fått sig ett rejält uppsving på sistone, inte minst på grund av den rasande debatten kring FRA. Det var ”nymedia” – bloggarna – som fick de gamla tidningsjättarna att spärra upp korpgluggarna och hitta en story. Nu när korken är ur flaskan verkar murvlarna jaga fatt på varje nyhet så fort de hinner … fast inte fort nog, tycks det.
För en dag sen eller två uppmärksammade skribenten och bloggaren Henrik Alexandersson att en EU-kommisionär, Marianne Mikko, tillsammans med EU:s kultur- och utbildningsutskott föreslagit en (frivillig … typ) reglering av, bland annat, bloggar. Detta för att skydda etablerad media från ”orättvis konkurrens”. Nu har det nått dagsmedia – dvs dem som Mikko önskar rädda från undergång, eftersom t om en liten biblioteksassistent kan blogga hota utbildade journalisters brödföda.
Jag vet inte hur det är med andra bloggande bibliotek – men visst är det bekymmersamt, hur information alldeles uppenbarligen kan anses så ”farlig” att den måste hållas i strikta tömmar?
Biblioteken är spjutspetsen för hur många många människor möter information, ny som gammal. Allt från Dostojevskij till al Jazeera.
Biblioteken ligger i frontlinjen, samman med tidningar, andra traditionella media, hemsidor – och bloggar. När information börjar regleras, regleras inte bara informationen – utan människors tillgång till information. Det är i praktiken likställt med att vissa böcker … försvinner. Har aldrig funnits.
Information kommer i många former men är i grunden samma sak – kunskap, åsikter, fria tankar, funderingar och krav på ett bättre (eller sämre) samhälle. I vilken form information tilldelas oss är inte lika viktigt som vad den innehåller; bokform, tidning, databas, mikrofiche – eller blogg. Fri tillgång till andras kunskap, åsikter, fria tankar, funderingar och krav på ett bättre (eller sämre) samhälle är vad som kännetecknar ett öppet samhälle. Att slippa bli öervakad gör också sitt till, men huvudsaken är fri tillgång till information. Intentionen i den föreslagna bloggregistreringen, det som Marianne Mikko och EU:s kultur- och utbildningsutskott föreslagit, är kanske god. Det är jobbiga tider för papperstidningar, nu med den uppsjö av fritt tillgänglig information där finns. Men, det finns ett talesätt: vägen till Helvetet är stenlagd med goda föresatser. De små stegens tyranni börjar i det fördolda, för egentligen – vem bryr sig om ifall folk kan blogga hur de vill, eller inte?
Så … En dag kommer du till biblioteket för att låna, låt oss säga George Orwells 1984. Du har kanske lite bråttom, så istället för att ägna många minuter åt att själv försöka hitta den, frågar du en bibliotekarie. som, givet att bibliotekarien arbetar under ”nya förhållanden” eftersom beslut tagna långt bort i slutänden sipprar ner till golvet, ger dig ett besvärat leende och säger:
”Den boken finns inte. Det har aldrig funnits en sådan bok. Kan jag få be om att se ditt lånekort?”
Och det … är början på en period av största problem.
Du borde ha lånat Kafkas Processen istället. Men den boken finns inte heller, och har aldrig funnits, hur blir det med lånekortet?
– – –
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, information, bloggosfären, bibliotek, 1984
Klicka på bilden för att se alla nya titlar.
(och lite lite FRA)
”Rådmansgatan – och en Stieg Larsson, tack”.
Riktigt så kommer det inte att låta vid Östermalmstorg eller i Högdalen till årsskiftet, bara nästan. Biljett för masskommunikation medelst kollektiva färdmedel (sådan masskommunikation kommer inte att avlyssnas … väl?) kommer att säljas av SL/Connex. Men böcker – och kaffe! – kommer att finnas på bibblan. I tunnelbanan.
smart va?
Satsningen på bibliotek i tunnelbanan har dock inget att göra med Microsft. Däremot meddelar mjukvarujätten Pyttelite Mjukt … Microsoft alltså … att de avvecklar planerna på Live Book Search. Beskedet gavs av Satya Nadella, VD för Search, Portal & Advertising, en gren av Microsoftkonglomeratet, på Live Book Searchs utvecklingsblog.
Till skillnad från Google Book Search, som inte enbart koncentrerar sig på ”fritt” material, pekade Live Book Search mot upphovsrättsskyddat material från förlag, bibliotek och andra intressenter.
Bummer, kan man kanske säga. Men … Det här innebär förstås att Google får fortsätta ostört med Google Book Search – och vi på bilioteken får fler låntagare. Nästan, vi kan hoppas?
Förresten vete katten om man vågar leta böcker på internet om ett år. FRA … kanske undrar varför man lånade Tyra Tyrannosaurus när man snart är 40.
(Jo förstår ni, jag är lite kär i Tyra. Det är hennes tänder, de … är så underbara.)
Nu. Kaffe!
Bibtech142 - Skogås & Trångsunds biblioteksblogg 