Imorgon börjar årets bokrea. Som vanligt är tidningar och bloggar fulla med tips om vilka de största bokfynden är. Ännu billigare är det dock att låna en bok på biblioteket, det är till och med gratis. Dessutom finns det alldeles nya böcker att låna. Tänkte därför passa på att tipsa om några nya romaner som finns att låna på Skogås bibliotek.
Själv läste jag filmskaparen Johan Klings (mannen bakom filmen Darling, som tilldelades Nordiska rådets filmpris 2007) debutroman i helgen. En något sorgsen men samtidigt lättläst kärleksroman. Extra roligt är att handlingen utspelar sig i Stockholmsmiljö, vilket ger berättelsen en extra dimension för oss som bor i Stockholmstrakten.
Andra exempel är Irene Némirovskys ”Blodets hetta”, ”Om natten i Chile” av chilenaren Roberto Bolaño eller varför inte Knut Larrsons serieroman Krokodilstaden.
Följ länken till katalogen för att se om den bok du är intresserad av finns inne/går att reservera.
/M
Att biofilmer hämtar inspiration och berättelser ur romaner är knappast någonting nytt. Men frågan är om inte vårens bioutbud innehåller fler bokinspirerade filmer än på länge. Spridningen vad gäller olika genrer och målgrupper är dessutom stor. I vårens bioutbud kan man hitta filmer som bygger på allt från deckare för barn till skräcklitteratur för vuxna.
Vill man läsa boken bakom filmen innan man ser filmen, efter att man har sett filmen eller kanske rentav istället för att se den, finns det stora möjligheter till att låna boken via Skogås bibliotek. Följ länken till katalogen för att se om den bok du vill låna finns inne just nu.
Skolbarnens deckarfavoriter Lasse & Maja känns igen från otaliga kapitelböcker och SVT:s julkalender för något år sedan. På biograferna spelas just nu en nyskriven historia vid namn Kameleontens hämnd.
Två bra och kända ungdomsromaner som filmatiserats och går på bio just nu är Stephenie Meyers Twillight, om kärlek och vampyrer, och Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna.
För de vuxna finns exempelvis dramat Revolutionary Road som bygger på romanen med samma namn av den amerikanske författaren Richard Yates. Hyllade filmen Låt den rätte komma in (romanen är skriven av John Ajvide Lindqvist) är ett annat exempel och något så ovanligt som en film baserad på en svensk skräckroman. Dessutom har första delen i filmatiseringen av Stieg Larssons deckartriologi, Män som hatar kvinnor, premiär i slutet av månaden.
/M
I lördags var det teaterföreställning för barn här på Skogås bibliotek. Teater Bambino intog scenen med en nykomponerad föreställning som bygger på Gunilla Woldes bokserie om Totte & Malin. Föreställningen framfördes för en utsåld publik, där såväl stora som små verkade nöjda och glada med vad de fick se och uppleva.
Den som fick mersmak på barnteater behöver inte vänta längre än till den 21:a mars, då besöker Teater Tummeliten biblioteket med föreställningen Prinsessan på ärten. Antalet platser är begränsat. Ring och boka biljetter på tel. 535 348 80.
Vill du ha fortlöpande information om kommande program? Anmäl dig då till vårt nyhetsbrev genom att skicka ett mail till: skogas.bibliotek@huddinge.se.
/M
På biblioteken, alltså.
Stockholms stadsbibliotek bjuder således på popkonsert, inalles fyra, den 6 december. Mer om det finns att läsa i Dagens Nyheter.
Något för Skogås bibliotek, kanske?
I onsdags den 19/11 var det dags för lästlusta på Skogås bibliotek. Bland en hel mängd nya titlar plockade vi ut ett mindre antal som det berättades om. Det blev en ganska bred genomgång av litteraturen, från historia till nutid.
Först ut var förstås 2008 års Nobelpristagare i litteratur, Jean Marie le Clezio. Den senaste boken översatt till svenska är Rága, att nalkas den osynliga kontinenten. I berättelsen Raga väver J.M.G. Le Clézio poetiskt samman fantasi och verklighet och skildrar hur den gamla kulturen på ögruppen Vanuatu i Stilla havet varit nära att ödeläggas av seklers kolonialism och våra dagars globalisering.
Ganska väsensskild från le Clezio är nästa bok som avhandlades, Jens Lapidus Aldrig fucka upp. Med sin uppmärksammade och rosade debutroman Snabba cash skapade Lapidus grunden för vad han själv kallar ”Stockholm noir”, med ett språk inspirerat av Elmore Leonard. I Aldrig fucka upp är det tre personer ur tre olika världar vars liv kolliderar; småskurken utsatt för utpressning, den uppgivne polisen och krigsveteranen. Garanterad underhållning och en djupdykning ned i ett okänt samhällsklimat.
Även en liten faktabok, om faktoider, blev ivrigt tipsad. En faktoid är en sanning som alla tar för att vara sann, utan att den för den delen behöver vara sann, som till exempel att Albert Einstein relegerades ur skolan (han hade tvärtom jämna betyg och fullföljde sin skoltid), eller att Bermudatriangeln är en gåtfull plats med mystiska försvinnanden (en lång rad av de försvinnanden som kopplas ihop med Bermudatriangeln har inträffat på helt andra platser). Faktoider, av Peter Olausson, är en veritabel guldgruva för källkritiker (och besserwissrar). Rekommenderas! Boken är förresten en förlängning av hemsidan www.faktoider.nu.
I anknytning till ovan nämnda bok fortsatte boktipsen med fler historiska böcker. Peter Englunds senaste bok, Stridens skönhet och sorg, första världskriget i 212 korta kapitel, är en grundlig genomgång av en av världshistoriens största konflikter. Ett globalt krig, som nästan är bortglömt. Andra världskriget är mycket välkänt, men det första? Läs den!
En annan historisk bok, denna gång en roman, är Malte Perssons Edelkranz förbindelser. En gång i tiden hette Edelcrantz inte Edelcrantz, utan Clewberg. Han var poet, liksom hans bäste vän och rival Kellgren. Sedan blev han teaterdirektör vid Gustaf III:s hov och adlad. Han var ledamoten i Svenska Akademien som övergav poesin för vetenskapen. Han uppfann och lät bygga ett optiskt telegrafsystem. Han införde ångkraften i Sverige och anlade Eldkvarn.
Detta är en roman om hans liv och omgivning. Om poesi och politik och olika sorters kommunikation. Vid sidan av huvudpersonen uppträder författare och militärer, vetenskapsmän och alkemister, skådespelare och fantaster. Kungar kommer och går, men Edelcrantz blir kvar i maktens närhet. Men vad måste han offra för att lyckas med detta? Och för vems skull gör han det?
Det här var ett axplock av höstens fräschaste böcker. Det finns förstås många fler. Så titta gärna in på biblioteket och leta upp dem 🙂 !
eller: Mitt Stockholm är en stad jag aldrig besökt
Jag gräver gärna ner mig i fotoböcker av nostalgisk natur, i alla fall så länge som de handlar om min favoritstad Stockholm. Men samtidigt som jag bläddrar i böckerna så blir jag alltid så irriterad. Hela stan är förstörd får jag en känsla av. Usch. Men ändå kan jag inte låta bli att låna eller köpa nya fotoböcker, fascinationen har ingen ände.
Hur jag kunnat fastna så för denna nostalgi är för mig helt obegripligt, jag var ju inte ens född på den tiden som bilderna togs. Visserligen äger jag ett visst intresse för själva bilderna som sådana, men det är ändå motiven som ger mig konstiga nostalgiska vibbar, paradoxalt nog.
Mitt Stockholm är en stad med smala gator där bilarna ibland kör på vänster sida*, där Klarakvarteren står kvar, där spårvagnar och trådbussar trängs med bilar och fotgängare. En stad som bebos av Karl Gerhard, Povel Ramel, Casinogänget och Hasse&Tage. En stad där bakgatornas små ruffiga resanderum är ett billigt alternativ till de stora hotellen, där portarna saknar kodlås och där bakgårdarna har soptunnor och utedass. Där är fult och vackert, fattig och rik, sida vid sida. Staden har två nöjesfält istället för ett, Europas (eller var det världens?) största varuautomat finns vid Skanstull, småbutikerna har inte ännu konkurrerats ut av gallerior, kvartersbiograferna rullar på för fullt, och om det över huvud taget finns tv så har den bara en kanal och är svartvit.
Mitt Stockholm är en stad jag aldrig har besökt.
Jag skulle ge vad som helst för en tidsmaskin.
———-
I rådande brist på tidsmaskin kommer här lite tips på bra fotoböcker om Stockholm som det en gång såg ut, och som det fortfarande ser ut inne i mitt huvud.
Petersens, Lennart af: Från Klara till City
Sthlmsliv
Sjöbrant, Anders: Stockholm – staden som försvann del 1
Sjöbrant, Anders: Stockholm – staden som försvann del 2
Hellström, Yngve: Stockholms City – i omvandlingens tid
Mer stockholmiana hittas även på bibliotekets hylla Ncaa.
– – – – – fotnot – – – – –
*beroende på vilken tid jag befinner mig i mentalt
Jo, jag vet … jag får lätt en släng av hybris. Sagda slängar tenderar att bli än mer utmärkande när jag möts av stora lovord, som att Bibtech142 är Sveriges roligaste biblioteksblogg. så – därav rubriken. Elvis var iofs större än mig, både kroppsligt och framgångsmässigt, men – hybris.
I alla fall så blir det här min svanesång. Nästan. Jag går, som det heter så fint, vidare till andra arbetsuppgifter och kommer inte att underhålla er lika ofta som förr – åtminstone inte på Bibtech142.
Mina kära kollegor tar dock upp den fallne hjältens mantel och fortsätter slåss med och mot bokstäverna på, vet jag, minst lika utmärkta sätt som tidigare.
Ajöken – eller på återseende, då och då.
/Joakim (som fortsätter blogga på en alldeles egen sida)
Härom dagen fick skogås bibliotek besök av en blivande författare, som önskade delge oss sina två senaste alster. Eftersom biblioteket ständigt är på jakt efter nya böcker – till och med sådana som ännu inte skrivits* – blev vi överlyckliga för erbjudandet.
således: Smugglarjakten och Vikingatjuven, av Erik Lönnquist.
– – – – – fotnot – – – – –
* Det har att göra med L-space, om vilket Terry Pratchett vidareutvecklar. Förresten började Terry också att skriva i ung ålder – och se hur det gått för honom 🙂
– – – – –
Andra bloggar om: deckare, thrillers, ungdomsböcker, gästbloggare, bibliotek, författare, noveller
SMUGGLARJAKTEN
av:
Erik Lönnquist
– Erik, Dick, Mack! Det är dags att åka nu, ropade pappa uppför trappan.
Mack, Erik och Dick låtsades inte höra. De ville egentligen inte flytta men det sa de inte till någon.
Det var ingen av dem som talade om för pappa att de inte ville bo på en bondgård ute på landet.
– Kom då!
– Ja, ja okej, vi kommer väl då, skrek de tillbaka!
– Kom Lucky, sa Mack. Lucky var syskonens hund, en jättefin Collie.
De gick motvilligt ned för trappan och in i bilen.
– Är vi inte framme snart? frågade Dick.
– Jo det är bara en mil kvar sa mamma!
När de kom fram till ett värdshus och gick ut ur bilen såg Dick en stor skylt. Där stod: ”Collins gård 5km”.
Längst ner stod det med små bokstäver att det bor ”148 personer” i den lilla byn som ligger tre kilometer åt samma håll som Collins gård.
Etthundrafyrtioåtta! Det finns fler personer i ett varuhus, tänkte Dick.
När de ätit klart på värdshuset och börjat åka igen sa Erik efter en liten stund:
– Å, är det här vårat hus? Det är jättefint. Han tittade på den gigantiska gräsmattan, swimmingpoolen, de enorma ängarna bakom huset och fåren som travade där.
– Nej vårat är längre bort, svarade pappa!
– Här är det, sa mamma efter fem minuter, här är Collins gård.
Huset såg gammalt ut utifrån men inne såg det ganska fräscht ut. När de kom in i huset gick bröderna upp för trappan och in i ett rum som var ungefär två och en halv meter högt och med ett stort fönster så man såg ut över ängarna och en våningsäng med tre våningar.
– Mamma, kan jag få det här rummet? frågade Dick.
– Nä det vill jag ha! sa Mack.
– Jag med, sa Erik som mest tänkte på att kunna titta på hästarna från våningsängen.
– Ni kan väl sova här alla tre, sa mamma.
Pappa vände sig till Mack och frågade:
– Kan du följa med mig ut och packa ur bilen?
– Så klart jag kan svarade Mack, men jag ska bara hämta ficklampan, tillade han fort när han såg hur mörkt det var ute.
Alla vaknade tidigt nästa morgon av att Mack skrek hur hungrig han var, vilket ingen annan kunde låta bli att hålla med om .
– Mamma, ropade han. Har vi ingenting i kylen? Jag tror att jag kan äta en hel häst!
-HÄSTAR SKA INTE ÄTAS DIN IDIOT!!! vrålade Erik
– Vad ska man göra med dem då´rå?
– Rida på dem förstås och smeka dem över mulen.
-Vi skyndar oss att äta, jag vill gå ut och titta på djuren, sa Erik medan han försökte ta fram bröd och smör på en gång. När de ätit klart sa Dick:
– Kan vi inte gå och utforska området runt huset, vem vet vi kanske hittar något?
– Nä, jag vill kolla på djuren, sa Erik.
– Men ni kan väl göra både och, sa mamma lite irriterad på brödernas tjafs.
– Jo, det kan vi förstås men kan vi titta på djuren sen?
– Ok då, sa Erik uppgivet.
Bondgården bestod av fyra hus. Huset såg mycket snyggare ut på dagen än föregående kväll. Färgen hade börjat flagna på det rödmålade huset och det var först nu pojkarna upptäckte att det växte ett träd på gräsmattan med gulnande löv i sin krona och med många års skrumpna löv på marken.
Det fanns en verkstad på bondgården som också var rödmålad men det såg ut som om den var målad senare än boningshuset för färgen hade inte börjat flagna än. Inuti var det massor med verktyg av alla de slag, sågar, hammare, borrar, skruvmejslar låg huller om buller i verkstaden. Det fanns en dörr längre in i verkstaden men dörren var inte lätt att hitta för all bråte som låg i vägen, Erik hittade den av en slump när han snavade över en träklubba.
– Hörni kolla här skrek han och började röja undan bråten framför dörren.
När de kom in låg lack och färgburkar staplade på varandra, i det inre rummet fanns också en lucka i golvet.
– Vi kollar om den går att öppna.
– Jag börjar dra jag är starkast, konstaterade Mack.
– Nä jag hittade rummet så jag borde få försöka först, sa Erik.
När alla hade försökt varsin gång utan framgång sa Dick som försökte sist:
– Det går inte vi drar alla tre på en gång.
– Ok, sa Mack.
– På tre, ett… två…TRE.
KNAK!!! BOOM!!!
– AAAAJJJ!!! Dick hade ramlat baklänges och fått den tunga trä luckan över sig när den helt oväntat gav efter.
– Hur gick det? sa de båda andra.
– Bra, tror jag… Jag fick bara en smäll av den idiotiska luckan och det var det som gjorde ont.
Mack och Erik lyfte undan luckan så Dick kunde komma ut.
– Jag tycker vi går och kollar de andra husen nu, jag vill inte vara här mer, sa Dick.
När de kommit utgick de till ett litet också rödmålat hus.
– Det är nog ett hönshus.
– Ja… ska vi kolla om det finns något där inne?
– Okej.
Hönshuset var gammalt och ganska litet men ändå så stort att tolv hönor kunde ruva där samtidigt.
– Det var nog länge sedan det bott några höns där. Det var smutsigt och fullt med höns spillning överallt och huset var i regält behov av att få en rengöring.
– Vi går ut det luktar så äckligt här, sa Mack.
– Mmm, sa Erik vi kan kolla ladan.
Ladan var proppfull med mögliga höbalar och gammal bråte samt diverse redskap för åkerplöjning.
När pojkarna kom in i huset sa mamma:
– Var har ni varit?
– Bara ute och kollat husen lite.
– I nästan fyra timmar?
– Oj då, vi tappade visst bort tiden.
– Förlåt.
– Det gör inget jag undrade bara var ni var och om ni ville något att äta.
Precis då kom pappa in köket. Han sa:
– Var det någon som sa ”något att äta”?
– Ja, är du hungrig?
– Jättehungrig.
– Jag har gjort en omelett vill du ha.
– Mmm, jättegärna.
– Pappa, i verkstaden finns en lucka i golvet… får vi gå ner och kolla om det finns något där?
– Nej, i så fall vill jag att ni har någon vuxen med er ner, sa pappa och jag kan inte i dag tillade han hastigt jag har jobb att göra.
– Ok, men då tycker jag att vi går ut i skogen och leker, sa Mack
– Ja, det gör vi, sa Dick.
När de kommit ut och gått till utkanten av skogen och varit där en stund sa Mack:
– Vi går lite längre in.
– Mamma sa att vi bara fick gå så lång in att vi hittar tillbaka, sa Dick.
– Ja, men vi hittar ju tillbaka, det är bara att gå åt det hållet, sa Mack och pekade.
– Ja okej då.
Efter en liten stund sa Mack:
– Ska vi kanske gå tillbaka?
– Varför då? frågade Dick
– För jag vet inte vart vi är.
– Har vi gått vilse? frågade Erik
– Ja, jag har det i alla fall.
Det var först nu som de lade märke till att det hade börjat bli mörkt.
– Jag har ingen aning om åt vilket håll huset ligge,sa Mack.
– Ska vi stanna där vi är eller gissa åt vilket håll huset ligger? frågade Dick och man hörde tydligt oron i hans röst.
– Vi går åt det hållet, sa Mack och pekade.
När de hade gått ett tag såg de ett litet ljus spela mellan träden.
– Vi går dit och kollar om det är någon där och om de kan hjälpa oss, sa Mack.
– Vad är det för något?
– Det är ett litet hus.
– Ser mer ut som ett ruckel tycker jag.
– Vi går och tittar in genom fönsret, viskade Mack.
– Bra idé, var Dicks svar.
Det fallfärdiga rucklet var inte större än att en bil nätt och jämt kunde stå där inne. Väggarna var täckta med hyllor som var överfyllda med papper och böcker.
Erik gav upp en flämtning.
– Var tyst din stora idiot, sa Dick de säger något där inne.
Där stod deras granne och pratade med en gammal gubbe med långt, vitt skägg och glasögon på den krokiga näsan.
– Fyra mille för rubbet då? sa grannen i frågande ton.
– Nja, med allt besvär jag haft att få tag på dem… så får du allt lägga på lite.
– Nej vi sa fyra, ska du börja tjafsa kan du ta dem och gå.
– Ok, ok, sa gubben lite irriterat, det blir väl fyra då.
Grannen stannade till mitt i en rörelse.
– Vad var det? sa han.
– Jag hörde något utifrån, sa han.
Dick hade ramlat baklänges när gubben lutade sig mot fönstret.
– Fort ner på marken, viskade Mack när dörren slog igen.
De låg där och väntade på att grannen skulle gå. Precis när han började gå nös Erik ljudligt han hade blivit förkyld.
– Nä men vad har vi här då? sa grannen i hånfull ton, är det inte mina nya små grannar?
Han tog ett ordentligt tag om Macks jacka och drog upp honom, han slog till Erik så han ramlade ihop och tog ett hårt tag om nacken på Dick. Grannen släpade in Mack och Dick och sa till gubben:
– Hämta den tredje han ligger där ute vid fönstret.
Gubben gick ut och kom tillbaka en minut senare med Erik i armarna.
Tjugo minuter efter att grannen och gubben hade gått vaknade Erik.
Han satte sig hastigt upp och tittade sig omkring.
– Lägg dig ner, du ska vara stilla efter en sådan där stjärnsmäll, sa Dick dystert.
– Var är de någon stans? frågade Erik och såg rädd ut.
– Inte här i alla fall, sa Mack frånvarande, de gick för en stund sedan.
– Jag är jättehungrig finns det något att äta? frågade Erik.
Dick suckade.
– Nej, han låste bara in oss här, svarade han.
– Han lämnade ingenting att sova på, under eller i heller, sa Mack.
– Jag tycker att vi gör så här:
– När han kommer med maten så springer vi ut genom dörren sa Mack.
– Nej han skulle bara hejda oss och slå oss ingen, sa Erik, nej vi väntar tills han kommer med maten då står två av oss på båda sidor om dörren och så slänger de sig över honom, den tredje smyger ut och springer det snabbaste han kan medans de andra slåss, han springer hem och ringer till polisen.
– Mm, sa Dick fundersamt, men vem av oss ska springa.
– Mack är starkast så det är förstås bra om han kan slåss men han är också bäst på att springa och eftersom det är viktigast att den som springer kommer fram så borde det vara Mack som springer.
Bröderna hörde en nyckel i låset Erik och Dick ställde sig på varsin sida om dörren och när dörren öppnades så blev det fullt slagsmål, Erik och Dick slogs som aldrig förr: de bet, rev slogs och sparkade, grannen hade en jättes krafter så det dröjde inte länge innan han hade befriat sig från bröderna, men då var Mack redan en halv kilometer därifrån och sprang för allt han var värd.
Mack sprang och sprang tills det kändes som om bröstkorgen skulle sprängas, han stannade och hörde någon som sprang genom skogen några hundra meter därifrån, och helt plötsligt kände han igen sig, då viste han åt vilket håll gården låg. Mack sprang det fortaste som han kunde.
När Mack skymtade gården mellan träden skrek han:
– Lucky, Lucky, LUCKY KOM OCH HJÄLP MIG!!!
Mack såg en lurvig sak som rusade mot skogen som om den var skjuten ur en kanon… det var Lucky.
Mack hörde kvistar som bröts bakom honom och i nästa sekund stod grannen där och flinade.
– Du var mig en djävul på att springa, flåsade han.
Lucky morrade hotfullt, visade tänderna och reste raggen.
– Inte ett steg till, för då bussar jag hunden på dig, sa Mack och pekade på Lucky.
– Vi ska gå nu och om du följer efter… då ska hunden få göra vad han vill med dig.
När Mack kom in i huset så kom mamma nerspringande från övervåningen och skrek:
– VAR HAR NI VARIT? VI HAR VARI JÄTTEORO… Hon stannade upp mitt i ordet när hom lade märke till att bara Mack var där. – Det är jätte skönt att se dig, men var är de andra?
– Lungna ner dig, lungna ner dig, sa Mack alldeles förskräckt.
– Jag ska berätta allt så fort som pappa kommer.
Precis då kom pappa in genom dörren och fick syn på Mack.
– Pappa, börja inte skrika på mig, sa Mack innan pappa ens hunnit öppna munnen.
Mack började berätta och när han kom till att Dick och Erik var kvar i rucklet sa pappa:
– Då går vi och får ut dem därifrån.
– Jag ringer polisen, sa mamma.
Pappa och Mack gick till verkstaden och hämtade en kofot sen ropade Mack och Lucky kom springande.
– Nu får du visa vägen Mack, sa pappa.
Mack började gå och efter en dryg timme kom de fram till rucklet.
Pappa slog in kofoten i dörrspringan och började bända, efter två minuter var Erik och Dick fria.
De gick tillbaka till gården.
Mamma blev överlycklig när hon såg sina barn komma tillbaka.
Polisen kom när pappa och pojkarna var ute i skogen. När pojkarna hade ätit fick de berätta allting från början till slut för poliserna.
Efter några timmar fick bröderna veta att grannen var på flykt.
Nu har Mack, Dick och Erik bott där i nästan tre år och för ett år sedan blev grannen tagen av interpool i Californien där han blev tagen på bar gärning när han smugglade guld.
Nu är bröderna glada att de flyttade, och hoppas att de snart ska vara med om fler äventyr.
Vikingatjuven
av:
Erik Lönnquist
”Mack, Eric, Dick det är dags att gå upp nu”, ropade mamma sömndrucket.
”Vi är redan vakna”, ropade Eric från köket.
”Vad gör ni uppe så tidigt?” frågade mamma samtidigt som hon kom in till barnen i köket.
”Vi har lagat frukost, här är scones och här är ägg & bacon”.
”Åååå, vad ni är gulliga. Jag går och väcker pappa”, sa hon och gav alla en kram.
”Visst är det skönt att det är skolavslutning.” Dick tittade på Eric när de satt i klassrummet tillsammans med sina klasskompisar och föräldrar.
”Ja, härligt”, svarade Eric, ”tre veckors lov”.
Precis då kom fröken in i klassrummet och sa: ”Hej allihop, idag är det sista dagen vi ses på tre veckor, men vi ska inte vara ledsna för det… vi i klassen hade tänkt fira att det snart är jul med att sjunga för er föräldrar”.
Alla barnen reste sig från stolarna och ställde sig i två rader längst fram i klassrummet. De började med att sjunga ”Sankta Lucia”, ”Staffan Stalle Dräng” och många andra julsånger. Efter sångerna spelade Johanna och Julia ”Stilla Natt” och ”Jingle Bells” fyrhändigt på piano. Det märktes på föräldrarna att de tyckte om det som de hörde.
”Jag hatar att sjunga”, sa Dick. ”Jag med”, Mack hade verkligen ingen sångröst att tala om. De var på väg mot köpcentret efter avslutningen för att köpa julklappar. När de kom fram till torget sa Mack: ”Vi ses här klockan halv fyra så kan vi gå hem tillsammans.” Han försvann mot en affär som säljer flygplansmodeller. Eric och Dick stod kvar och tittade efter Mack när han gick sin väg.
”Ska vi göra sällskap eller gå var för sig?” frågade Dick.
”Vi gör sällskap, det blir mycket roligare då. Men när vi ska köpa klappar till varandra kan vi väl dela på oss”. Eric och Dick gick sida vid sida åt motsatt håll bort från Mack och hjälpte varandra med köpandet. Klockan halv fyra gick de tillbaka till torget och väntade på Mack. Han kom springande efter tio minuter.
”Förlåt! Tanten bakom disken i affären trodde att jag stulit något. Jag var tvungen att ta av mig alla vinterkläder för att visa henne.”
Klockan halv fem på kvällen klev de in genom dörren fullastade med julklappar. Sedan slog de in sina presenter i fint färgglatt omslagspapper. Detta tog en stund och de var rädda att mamma och pappa skulle komma hem medan de höll på. Mack som blev klar först, letade efter ett bra gömställe för sina presenter. Han gömde två stycken i källaren, en på vinden rakt ovanför sitt rum. De sista två kunde han först inte hitta något bra gömställe till. Sedan kom han att tänka på de gamla lådorna i garderoben. När han grävde sig igenom berget av lådor tänkte han:
”Jag lägger klapparna längst in i hörnet”.
Rätt som det var snubblade han på en låda han tidigare ställt åt sidan. Han tappade ett av paketen som flög genom luften och landade på en liten ask som låg längst in i hörnet. Det var en vacker blå, utsirad ask med en fullt utslagen ros målad på locket. Han tog upp den och skulle precis öppna locket när han satte handen på golvet och lutade sig mot väggen. Han hörde ett skrapande ljud. Väggen bakom honom gav vika och där fanns bara ett stort svart tomrum, hål. Mack föll skrikande ner i hålet, rullade ner för en trappa och landade med en duns på någonting hårt och stickigt. Han kröp mörbultad upp för trappan och ropade på sina bröder.
”Vad hände?”.
”Har du gjort dig illa?”.
”Nej, jag har bara ont i häcken”
”Men varför ropade du?”
”Jag lutade mig mot väggen inne i garderoben och den gav vika. Jag ramlade ner för en trappa och då skrek jag”.
”Det låter spännande” sa Eric ”alltså det där med trappan.”
”Ja, Jag skulle vilja undersöka det där lite närmare”.
Dick gick och hämtade en ficklampa till var och en. Alla gick ner för trappan. Där nere såg de att det hårda Mack landat på var en stor tjock eklucka, likadan som den i garaget fast mycket större.
”Det finns tre nyckelhål längst fram”, Eric tänkte på den vackra asken. ”Kanske ligger nycklarna i asken?”.
”Jag vet inte”. ”Jag hann inte titta innan jag ramlade ner för trappan”. ”Kom så går vi upp och ser efter”.
Eric öppnade asken långsamt… ”TRE STORA JÄRNNYCKLAR VI KOLLAR OM DE PASSAR”. De rusade ner för trappan igen och stack en av nycklarna in det första nyckelhålet Den passade men gick inte att vrida om. Samma sak hände med de andra nycklarna.
”Det här går inte” sa Mack.
”Jo det måste det göra, får jag försöka”. Eric föreslog att alla tre nycklarna skulle vridas om samtidigt. Hans idé gav resultat och luckan gick upp med ett ljudligt klickande. Under luckan fanns en stege som ledde ner i mörker. Eric forstatte ner för stegen.
”Akta er! Den är hal så var försiktiga”. De andra följde efter och klättrade försiktigt ner för den ruttnande stegen. När de kommit ner lös de runt omkring sig med ficklamporna. ”Jag tror att det är en tunnel” sa Dick.
”Ja, kom. Vi fortsätter” Eric kände hur spänningen steg.
De fortsatte. Efter en stund frågade Mack Eric, som hade bra lokalsinne: ”Hur långt tror du att vi har gått nu Eric”?
”Jag vet inte… en halv kilometer kanske”.
Plötsligt tog tunneln tvärt slut.
”Vad nu då? Var det ingenting mer?”. Eric var besviken.
”Då får vi väl gå tillbaka då”. Dick och Erik vände och började gå men Mack hejdade dem:
”Vänta! Jag tror att det är någonting här bakom. Lys här så att jag ser vad jag gör.”
Mack började gnida bort mossa och mögel från stenblocket som blockerade tunneln. Några konstiga inristade tecken och bilder blev synliga.
”Jag tror att de här konstiga tecknen är runor, sådant som pappa jobbar med. Han förstår säkert vad det betyder. Kom så går vi tillbaka och hämtar honom”.
”Kom pappa!!!” skrek Mack uppspelt.
”Tyst, jag arbetar, kanske senare” svarade pappa.
”Men vi behöver din hjälp att tyda några runor”.
”Vad sa du? Runor?” pappa la ifrån sig pennan och tittade förvånat på barnen.
”Ja, vi hittade ett stort stenblock med massor med konstiga runor och bilder”.
”Visa mig!” Pappa blev med ens intresserad och glömde bort sitt arbete. Pojkarna ledde pappa till deras rum, ner för trappan i garderoben, ner för stegen genom tunneln och fram till stenblocket.
”Förstår du vad det här betyder?”
”Jaa… ” sa pappa fundersamt. ”Jag kan läsa det men jag vet inte… Kom vi går upp här ifrån. Vi måste ringa polisen. I sådana här fall är man skyldig att kontakta myndigheterna när man misstänker att man hittar något av arkiologiskt värde”.
Det kändes som en evighet innan innan poliskonstapel Nilsson knackade på dörren. Pappa gick och öppnade. Bredvid Nilsson stog en tjock medelålders man och en spinkig blond kille i tjugoårsåldern.
”Vad bra att ni kom så snabbt.”
” Det här är Muhamed.”
”Hej! Jag är Muhamed Fasid…”, sa den medelålders mannen med en kraftig arabisk brytning ”…och det här är Jerry Deciver, min assistent.”
”Hej! Du måste vara arkiologen som polisen pratade om” sa pappa.
”Ja just det Jag har kommit för att titta på den där vikingagraven. Var är den?”.
”Vi ska visa dig”. Mack ledde gruppen genom tunneln fram till stenblocket.
I skenet av ficklamporna gjorde Muhamed sin första översättning av runorna: ”Här vilar Harald Ragnarsson – sin fars hämnare – väktare av kung Ellas skatt.”
”Man har letat efter kung Ellas skatt i århundranden” sa Muhamed med förväntan i rösten.
”Men vem var Harald Ragnarsson?” frågade Eric. Det tog en evighet innan Muhamed svarade:
”Ragnar Sigurdsson Lodbrok hette Haralds far och han var Sveakonung ca 770 – 785 e.kr. Ragnar var son till kung Sigurd Ring och Alfhild. Ragnar var med om många storslagna äventyr. På det sista av dem, ett krigståg till Norhtumberland, togs han till fånga av den grymme kung Ella och dog i dennes ormgrop. Han sista ord är legendariska: ”Grymta månne grisarna när de hör hur den gamle galten lider!” Och han fick rätt. Hans söner tog en blodig hämnd. Ragnar var troligen kung över Sverige, Norge, Ryssland, England och Skottland. Vad vi inte har känt till tidigare var hans sons kopplingar till Dalarna. Hmmm intressant!”, grymtade Muhamed.
”Nu måste vi flytta på stenen så vi kommer in”. De drog och knuffade på stenen men den rubbades inte en millimeter.
”Eric! Spring och hämta två spadar” sa Muhamed.
”Vad ska ni med dem till?” undrade Mack.
”Vi ska gräva oss runt stenen”. Eric sprang till verkstaden och hämtade två spadar.
”Här är de”. Eric lämnade över spadarna till Muhamed.
”Bra! Nu ska Jerry och jag gräva på vardera sidan om stenen”. Det tog en halvtimme att gräva sig runt stenen men till slut var alla på andra sidan. De stog i ett stort rum ungefär fyra meter upp till taket, fem meter brett och minst femton meter långt. Hela rummet var fullt med guld, silver och ädla stenar. Längst in i rummet stog en stor stenkista, och det var den som Muhamed var intresserad av. Han sprang fram till den, försökte rubba locket men det gick inte.
”Jerry! Kom och hjälp mig”. Tillsammans kuffade de locket åt sidan med ett skrapande ljud…
”Här har vi Herr Harald Ragnarsson” sa Muhamed. Precis då ropade mamma att maten var klar.
Mitt i natten när alla gått och lagt sig vaknade Mack plötsligt. Han tyckte att han hört något. Det var tyst en lång stund så han försökte somna om igen. Plötsligt var ljudet där igen. Det lät som klirret av metal. Mack klädde på sig och smög ljudlöst mot fönstret för att se vad det var. Han såg en mörk smal figur lasta på någonting i släpvagnen som var kopplad på Muhameds bil. Mack klättrade ner för repstegen som hängde utanför sitt fönster, satt och väntade i en buske och när den mörka figuren gick iväg smet Mack upp på släpet och gömde sig bakom ett stort föremål som Mack snart upptäckte var av guld.
Mack måste ha somnat för han vaknade när släpet körde över ett gupp i vägen. Han tittade ut genom ett hål i kapellet och såg att det var mitt på dagen. Han såg också en stor skylt och på den stog det: ”Lund 10 km”. Bilen svängde in på en grusväg och stannade. Mack såg genom hålet i kapellet att Jerry Deciver sprang ut i skogen och ställde sig bakom ett träd för att kissa. Då kröp Mack ut från släpet, tog fram sin fickkniv, fällde ut det grövsta bladet och gick lös på bilens däck. Efter det öppnade Mack bildörren och tog Jerrys mobiltelefon som låg på passagerarsätet och sprang in i skogen åt motsatta hållet än där Jerry befann sig. Mack ringde först till polisen och sedan ringde han hem för att berätta historien och att det var bra med honom. Mack gick de tio km till Lund och blev hemskjutsad i en polisbil. Nu fick polisen ta vid.
Mack, Dick och Eric fick ett brev tre veckor och två dagar efter Jerrys stöld. I brevet stod följande:
Hej!
Vi kan nu meddela er att Jerry Deciver har blivit tillfångatagen när han försökte fly till Tyskland med stöldgodset han stal från vikinga graven.
Eftersom ni varit inblandade och gjort en fantastisk insats och hittat den länge eftersökta vikingaskatten kommer ni få dela på en hittelön på 10 000 kronor.
Med Vänliga Hälsningar
Carin Götblad,
Länspolismästare Stockholm
Bibtech142 - Skogås & Trångsunds biblioteksblogg 