I skuggan av demokratin pågick således bibliotekariernas hemlighetsfulla värv alldeles som vanligt, oupptäckt och inför öppen ridå. Medan politiska slagord basunerades ut och minst ett tiotal träd fick se sig förvandlade till valinformation och röstsedlar, samlades böckernas kabal för ett samkväm …
Det var alltså läslusta häromkvällen på Skogås bibliotek. Den här gången var det lika stor uppslutning som förra gången, vilket kändes tacksamt. Ett antal hugade boknyfikna fick sig till livs något ur höstens och vårens bokflora, allt presenterat av spirituella bibliotekarier (och en lagom förvirrad assistent, men förvirring är mitt normaltillstånd).
Först ut på den litterära catwalken var Peter Kihlgårds Kicki & Lasse. Debatten gick hög omkring denna romans kvalitéer, huruvida huvudpersonerna var omtyckliga eller odrägliga, dess humor och språk och mycket annat. För några inspirerade den till vidare läsning, andra dissade den fett. Ungefär som med valet, alltså – kommundelningsvalet, menar jag.
Nästa bok för lynchn… för läsning var Carlos Ruiz Zafóns Vindens Skugga. Bibblans Big Boss hade läst den och rekommenderade den varmt. Med tanke på bokens titel kanske det behövs lite värme – och omslaget ser ganska kylslaget ut, det med. I vart fall är det en magnifik bok, en verklig läsupplevelse. Dessutom figurerar en plats i boken, som kallas de bortglömda böckernas gravvalv. Lovecraft – släng dig i väggen.
Medan då den politiska diskussionen gick sig varm nere i centrum och ballongerna delades ut (vilket betyder att också många gamla nu likvidifierade dinosaurier raffinerats ner till olja och blandats med gummi), fick vi ett annat boktips. Ninni Holmqvists Enhet. Föreställ er att det en dag kommer en SUV med tonade rutor och hämtar er, den dag ni fyllt femtio (som kvinna) eller sextio (som man) … En ruskigt bra bok, om ni frågar mig. Nästan så jag blir giftaslysten av den, bara för att undvika Andra Reservbanksenheten …
Böcker högt och lågt, stort och smått, bra och mindre bra. Mängder av ord och ännu fler bokstäver passerade revy genom våra ögon och öron under läslustan. När det så bröts upp från dden fiktiva litterära lägerelden så verkade folk vara på gott humör. I vart fall var det ingen som sa ”nej!”, vilket senare skulle komma att bli fallet för de i denna text nämnda politikernas uppsluppna propagandism.
Bummer, va? För dom då. Vi fortsätter att läsa böcker (och låna ut dem)!
No Comments Yet