(Denna blogpost innehåller nötter – och är vidare frambesvärjd via utlokalisering till Vårby bibliotek.)
Jag har ett fantastiskt revolutionerande förslag för vårt bibliotekssystem. Det är rentav förvånande att ingen i folkbiblioteksvärlden (jag vet inte hur det är vid mer specialiserade bibblor) ännu har tänkt på det. Till och med socialförvaltningen i Katrineholm har varit framsynta nog att ta nya tag; ja, alltså … med mediala kontakter från andevärlden. Min idé för bibliotek är så magnifik, att hela reservationssystemet i ett nafs skulle bli out of date!
Demoner, gott folk. Demoner. Alltså – djinner, afriter, marider* … eftersom ‘demon’ enligt individer från det Andra Stället sägs vara nedvärderande. Jag förstår dem. Se bara på fulingen till vänster – Agares (som för övrigt spelar en viss huvudroll i boken ‘Recept för Domedagen’). Agares är, enligt munken Ioannes Wierus grimoirer ‘De Praestigiis Daemonum et Incantationibus ac Venificiis’ och ‘Pseudomonarchia Daemonum’** modets demon, med makt att skrämmafienden på flykt och störta torn i grus och aska. Det senare är ett karaktärsdrag Agares delar med många andra djävlar; det verkar vara ett populärt tidsfördriv i de hinsides regionerna (dit, enligt Wierus, även oärliga boklånare kommer).
Men de demon… de väsen jag tänkte mig som en slags hjälpreda för bibliotekarier är nu inte Agares och grabbarna***. Inspirerad av Bartimeus – jag menar Jonathan Stroud – tänkte jag mig istället en skock välfungerande djinner. Smart va? Allt som behövs är ett schysst pentagram, lite latinskt babbel och …. hmm, känns plötsligt som jag är ute och cyklar här …
Nå, all ovanstående text kan fungera som en utmärkt inledning till dagens/veckans/månadens/egen specifierad tidsangivelses boktips: Bartimeustrilogin, av Jonathan Stroud (han har en egen websida). Om ni någonsin undrat över vad som skulle hända om London och Brittiska Imperiet styrdes av magiker, vad som hade hänt efter att brittiska premiärministrar som Gladstone och Churchill använt sig av andeväsen i sitt maktspel – och vad demoner (*host* djinner) egentligen är för ena … då är djinnen Bartimeus just er guide. Förresten har Bart – eh, Bartimeus – en egen blog (och enligt hans egen uppgift är ‘blog’ något väldigt hemskt, åtminstone för en demo… djinn).
Det är helt magnifika böcker, inte minst inenhållsmässigt. Sällan har jag stött på en sån osymptaisk huvudperson som … ja, inte Bartimeus, men väl hans ‘mästare’ (slavdrivare) – magikern John Mandrake. Därtill finns en inte så bitskt samhällskritik av rigorösa, dogmatiska samhällssystem.
Fast jag får villigt erkänna att denbästa behållningen ändå är Bartimeus själv. Äntligen har andevärlden fått ett ord med i laget till sitt eget försvar, och itne enbart prytts med horn.
- – - – -
*: och imper; fast Jonathan Stroud var faktiskt inte först med att namnge dem; ID Software gav oss impen redan 1993, i kultförklarade first person shooter-spelet ‘Doom’.
**: snacka schyssta boktitlar! De kunde på den tiden, minsann; det är minsann annat än nutida titlar, som – tja - ‘It’ … Det är faktiskt en verkligt underfundig vits gömd i Stationsvakts blogpost 
***: Enligt Wierus finns det få kvinnliga demoner; Aghrat bat Malaht är en av dem och hon är för övrigt också Satans hustru. Det är något besynnerligt, men Wierus tar inte upp Lilith, som enligt vissa källor och judisk myt var den första kvinnan. Sorry, Eve … but you’re juz a sidekick.
No Comments Yet