Enligt Bibliotekstjänst, BTJ, skriver Orvar Säfström – eller mannen som släppte in långt hår och polisonger i varje vardagsrum med TV, i och med Filmkrönikan – en bok om TV-spel. Den har den klatschiga titeln ‘250 TV-spel’. Därmed kan vi en gång för alla slå fast att dator- och TV-spel har erövrat en nisch i biblioteksvärlden. Det tog faktiskt en jävl… en väldig tid innan det hände. Personligen ser jag fram mer än någonsin till spelens ankomst; nackdelen är kanske att kön vid lånedisken kommer att växa sig stor medan jag med panik i fingrarna försöker ta mig förbi the Combines fällor.
Lösningen heter RFID, förstås. Och utlåneapparater. Det nytekniska biblitoeket är en veritabel (mar?)dröm! Medan bibliotekarierna hänger sig åt våldsamma excesser i Halflife2, WoW och Army of Two, så skockas bokläsarna med låneböcker kring låneapparaterna. Gissa om bibliotekarie kommer att bli ett populärt yrke! 
Fast det är förstås min syn på saken. Verkligheten gör sig påmind och verkligheten är oftast så där krävande; nyinkomna okatalogiserade böcker, trilskande datorer, mystiska hang-ups i kvittomaskiner, konstiga flimranden från lysrören, hängda program och besynnerliga möten.
(Fritidsmässigt störs mina depraverade försök att erövra bunkrar av katter på kelhumör, ringande telefoner, måstebarase-TV och förstås rent fysiska behov, som en plötslig längtan kvart över tre på natten efter en whopper. Det är synd om människorna, sa Strindberg … Och det är mest synd om mig. Okej – dig också då. Och du där, med den där konstiga mössan.)
Hr Säfströms bok, liksom en annan bok om TV-spel av Sofia Carlenberg, väntas till något av Huddingebiblitoeken inom vad jag förstår en rimlig framtid. Skogås bibliotek börjar dock med utlån av datorspel (fast inte TV-spel, det är en sån där teknisk mockagrej-skillnad som jag inte förstår ett dyft av) ännu snarare. Först ut är barnspel för åldrarna 7-12 år (‘Lego Star Wars’ låter som en hysteriskt rolig upplevelse; jag undrar om Jar-Jar finns med – och i så fall hur länge hen får ha sina pixlar i ett stycke?).
För övrigt tycker Göteborgs bibliotekarier om oss, i det de utnämnt oss till ‘den roligaste biblioteksbloggen jag [en Götet-bibliotekarie] har träffat på’. För att balansera Yin och Yang ska jag såleds dra till med något riktigt, riktigt tråkigt:
Det regnar ute.
november 8, 2007 at 1:41 e m
Det vore ju en dröm att få ägna sin arbetsdag att levla upp sina WoW-gubbar. Mina behöver levlas allihop. Jag behöver köra lite battleground med ett par av dem också – måste ju ha den där utrustningen som man kan köpa där.
Skillnaden mellan tv-spel och dataspel är väl först och främst att ett tv-spel installeras inte utan ligger kvar på sin cd hela tiden. Tv-spelen är ju även (ofta) programmerade direkt för en viss konsoll, och kan därför utnyttja just den konsollens grafik, processor osv, till max. Ett dataspel (läs pc-spel, det finns de facto inte många mac-gamers) ska ju däremot passa till en stor variant av datorer. Datorn måste uppnå spelets minimikrav, men sen kan man ju ha en superdator som kan mycket mer än nämnda krav. Då måste spelet kunna visa både jättesnygg grafik och halvdålig, annars tappar man köpare. Ett Xbox-spel är likadant oavsett om du kör det på din eller grannens box. Ett dataspel kan se väääldigt olika ut på din respektive grannens dator.
Men jag föredrar ändå dataspel. Tv-spel är om möjligt ännu dyrare än dataspelen, och brukar också oftast vara av fel genre för min smak.
november 9, 2007 at 2:12 e m
*upplyst*
Något jag faktiskt saknar på spelboxar är en _förståelig_ ’system requirements’-text, dvs en som man iaf kan läsa och som inte är skriven med nanometerstora bokstäver man behöver ett svepelektronmikroskop för att kunna tyda ( i rätt ljus, i rätt planetarisk konstellation och i rätt vinkel).
En fördel med TV-spel är kanske att man slipper grubbla över om man har ett NVidia TnG X3000DCP med HPML-teknologi och tuboladdad frontkoppling (gäller endast modell DCMV4500X), eller ett Matrox Milleniumbug 2000 SuperDVGMLKIP fuck off stupid no0b-kort. Eftersom man kan slå sig i backen på att spelet man tänkt sig köpa – helt lagligt (gör ni väl?)- bara stödjer Azebadjans Grafikkortstekniska Instituts Experimentella Pentium 0.5-kort med åsnedragen processor.
november 12, 2007 at 9:49 f m
Hahaha, riktigt SÅ illa är det väl inte, men jag förstår din poäng. Det gäller att man som datorägare har koll på vad man har i sin burk, annars kan man plötsligt stå där med ett spel som inte går att köra.